Min graviditet

Tänkte skirva ner lite om min graviditet. För nästan exakt ett år sedan, den 5 oktober, kom det efterlängtade plusset på graviditetstestet. Blev glad, nervös, förväntansfull. Men kunde egentligen inte njuta alls i början, ville bara gå över de tolv magiska veckorna. Redan i vecka 6 började jag spy och sedan spydde jag varje morgon samt många kvällar fram tills vecka 16.

Efter vecka 16 mådde jag super bra! Magen växte och jag verkligen älskade att vara gravid. Kände mig vacker och lycklig. Började känna sparkar sent, inte förrens vecka 22 blev de tydliga. På RUL:et i Januari sa de att moderkakan satt i framvägg och antagligen därför fungerade som en stötdämpare. Därför kände jag aldrig de där lilla fladdret utan de blev riktiga sparkar på en gång. Det var helt underbart att känna livstecken från den lilla i magen :)

Några dagar efter min födelsedag i mars började jag bli väldigt svullen. Mådde fortfarande i övrigt väldigt bra men fick ont i lederna i fingrarna och fötterna ömma vilket gjorde de jobbigt att gå på promenader. Var hos barnmorskan någon gång i den här vevan och kolla blodtryck mm men de var normalt därför brydde jag mig inte så mycket om svullnaden. Men den blev bara värre och värre. Min mamma såg hur jag hade svullnat mer på bara några dagar och tvinga mig att ringa barnmorskan. Jag tyckte dock fortfarande att jag mådde toppen och trodde verkligen inte de skulle va nått. Hade ca någon vecka tidigare fått massa kli på kroppen, framförallt benen vilket jag också ville kolla upp. Ringde barnmorskan på måndagen från praktiken och fick tid på tisdag förmiddag. Efter barnmorskebesöket skulle jag tillbaka till min praktikplats där jag samma eftermiddag skulle vara samtalsledare för en grupp med långtidssjukskrivna som jag hade varje tisdag efm på praktikplatsen.

Väl hos barnmorskan började hon med att ta urinprov, jag fick gå in på hennes rum medan hon gick och kollade resultatet på de. Hon hade en barnmorskestudent som väntade med mig i rummet. Efter några minuter kom barnmorskan tillbaka och sa att jag hade +4 i äggvita. Jag blev helt chockad och började gråta. Trodde ju verkligen inte de skulle va nått. Jag va då i vecka 30 + 4. Hon sa att vi skulle kolla blodtrycket också äggvitan behövde inte tyda på att något var fel. Studenten tog blodtryck och de var högt. Kommer inte ihåg hur högt. Barnmorskan ringde då till till förlossningen/specialist mödravården och de sa att jag skulle komma in på en gång. Klockan var här 11.10 och de sa att jag måste vara inne innan tolv. Ringde Jocke som som var i skolan men kom och hämtade mig vid MVC på en gång.

Vi kom in till spec mvc på USÖ innan tolv och blev visade ett eget rum där de på en gång koppla upp mig på en CTG apparatg för att registrera bebisens hjärtljud. De slog som tur var fint. Sen tog de massa blodprover mm och konstaterade att jag hade havandeskapsförgiftning. Läkaren kom och skickade upp mig direkt till BB där de hade ett rum till mig. Fick inte åka hem och packa utan de fick Jocke göra. Vi förstod egentligen fortfarande ingenting. Skulle jag vara kvar hela graviditeten? Hur allvarligt var de? Vad skulle hända härnäst? Fortsättning följer........