Efter förlossningen

Efter jag blivit förlöst och varit på uppvaket ett tag skulle jag tillbaka till BB-avdelningen. Men barnmorskan kommer och säger att läkaren sagt att jag ska tillbaka till förlossningen och kör mig därför tillbaka dit. På uppvaket har jag spytt några gånger men annars känner jag mig mest omtumlad. Jocke har kommit dit med en bild på vår fina dotter och det känns så otroligt surrealistiskt att jag har en dotter och inte har fått träffa henne än! Men iaf, Lördagen den 21 April 2012 klockan 17.11 kom vår prinsessa till världen, <3

Tillbaka på förlossningsavdelningen är barnmorskan hos mig nästan hela tiden. Det är skiftbyte så jag får en ny barnmorska, hon som ska jobba natt. Hon tar blodtryck på mig var tionde minut och de håller sig envist kvar på alltför högt trots medicinering. Jag vill få träffa min dotter men får inte de på grund av att blodtrycket är för högt för att de ska kunna flytta mig, även fast de bara kör mig liggandes i sängen. Kvällen övergår i natt, barnmorskan kommer in var tjugonde minut och tar blodprover på mig samt blodtryck. Jag får massa medicin och en del rakt in i infarten i armen. Jag är ganska borta men kan inte sova en blund på hela natten. Jocke kommer till förlossningsrummet vid ett- tiden på natten och har då hållit vår lilla dotter på magen tre timmar i sträck. Han visar en bild på när han sitter känguru med henne. Sen slocknar han men jag kan som sagt inte sova en blund. Barnmorskan fortsätter komma in hela tiden en bit in på morgonen. Skiftbyte igen och barnmorskan som förlöste mig är tillbaka på morgonen. De kollar hela tiden kateter påsen och jag förstår inte varför , jag spyr ju massa och kan knappt dricka för spyr bara upp de jag dricker igen? Känner mig helt uttorkad.

På förmiddagen får jag reda på att jag fått HELLP syndrom. Alltså, efter jag blivit förlöst blev jag mycket sjukare. Njurarna slutade fungera och det var därför de hela tiden kolla katetern, levern svikta och jag hade alldeles för lite röda blodplättar. Det var tydligen de dem hade kollat hela natten då de tog blodprov var tjugonde minut.                                                                               

nformation om HELLP http://www.gravid.se/1_facts/1_14_3.htm                         

HELLP-syndromet

Syndromet är en unik och livshotande variant av eklampsi. HELLP är en engelsk förkortning och H står för; hemolys (nedbrytning av röda blodkroppar), EL; elevated liver enzymes – förhöjda leverenzymer och LP; low platelet count – lågt antal blodplättar. Syndromet uppträder tillsammans med havandeskapsförgiftning, men eftersom delar av sjukdomen uppträder innan kvinnan uppmärksammar det som symtom, inser man inte alltid att hon är drabbad av HELLP. Därav sätts inte rätt behandling in i tid, vilket är mycket farligt för både kvinnan och barnet. Cirka 8-10% av alla gravida kvinnor drabbas av havandeskapsförgiftning och av dessa är det 2-12% som utvecklar HELLP-syndromet.

Symtom

* Huvudvärk

* Smärtor i maggropen

* Illamående, kräkningar

* Smärta i övre delen av buken, på höger sida alldeles under bröstkorgen – beror på att levern svullnar upp

Symtom som ibland uppträder:

* Svår huvudvärk

* Synrubbningar

* Blödningar

* Svullnad

* Högt blodtryck

* Äggvita i urinen

Behandling

Bara en bot finns för HELLP-syndromet och det är att barnet föds. Ju tidigare havandeskapsförgiftningen upptäcks, desto bättre kan man hålla mor och barn under uppsikt – desto ljusare är utsikterna för dem båda.

Såhär i efterhand tycker jag att det är skönt att jag inte under natten fick veta hur sjuk jag faktiskt var. Det hade varit väldigt läskigt. När jag fick veta de var jag fortfarande väldigt sjuk men det hade börjat vända och gå åt rätt håll. Två dygn var jag på förlossningen, på söndag kvällen fick jag träffa min lilla prinsessa för första gången <3                                                                                  

Jag vill tacka min underbara fästman, familj, släkt och vänner för att ni fanns vid min sida under denna jobbiga period i mitt liv <3 Samtidigt har jag fått det bästa i livet, min underbara dotter, och jag skulle inte tveka en sekund på att genomgå detta tusen gånger om!